Speltips: Darkest Dungeon

Har inte sett att det funnits några andra trådar i "Övrigt"-forumet där vi tipsar varandra om diverse spel, så det är väl inget som förhindrar att jag drar igång en sådan, antar jag... 🙂

För alla er som tycker att moderna RPG:s är tråkiga och alldeles för enkla tänkte jag passa på att tipsa om spelet "Darkest Dungeon" som finns att köpa via Steam. Detta är verkligen spelet för alla som längtar tillbaka till "Bards Tale"-tiden, då rollspel verkligen var utmanande. Man spelar som ett gäng bestående av fyra äventyrare, med möjlighet att rekrytera fler och swappa dem som man vill under spelet. Målsättningen är att undersöka en serie katakomber som krälar av Lovecraftianska fasor, för att i slutänden ta sig an "The Darkest Dungeon" och ta död på den allsmäktiga ondska som döljer sig där.

Det som gör spelet så utmanande och annorlunda är att hjältarna man spelar med påverkas psykologiskt av äventyrandet, ofta med extremt negativa konsekvenser. Jag vet inte om ni någonsin har läst H.P. Lovecraft (i annat fall finns samtliga hans utgivna verk gratis här, på engelska), men stämningen och själva mekaniken i spelet är i varje fall kraftigt influerade av hans författarskap och världsåskådning. Hjältarna blir vansinniga när de ser obehagliga saker, vilket ger dem diverse "quirks" ("neuroser" vore väl en bra svensk översättning) som påverkar hur väl de kan äventyra i olika riktningar. Samtliga hjältar har en "sanity meter" som gradvis fylls upp ju mer stressade de blir. När den är helt full blir de vansinniga, vilket exempelvis kan yttra sig i paranoia, egoism (de blir ovilliga att hjälpa andra medlemmar i gruppen) eller ren, dräglande irrationalitet. Ökar sedan vansinnet ännu mer mår de ännu sämre, och kan till och med dö i en hjärtattack. Om ni någonsin har lirat Amnesia: The Dark Descent så har ni en extremt bra bild av hur själva spelmekaniken ser ut - där den enda skillnaden är att den är applicerad på ett RPG-format i stället för FPS-survival horror.

För att minska stressen och ta bort olika vansinneseffekter finns det olika stressreducerande aktiviteter man kan ägna sig åt när man väl klarat av (eller flytt!) från en dungeon och kommit tillbaks till stan. Religiösa karaktärer, som nunnor eller korsfarare, föredrar att be eller flagellera sig i katedralen, medan de mer världsligt lagda figurerna föredrar att ägna sig åt horeri, hasardspel eller supa sig redlösa på det lokala världshuset i stället. Det här reducerar stress och tar bort vissa galenskapseffekter (andra måste man lägga in hjälten på hispan för att ta bort), men gör också att denne kan drabbas av andra problem som är förknippade med vissa aktiviteter. En av mina hjältar blev en kleptomanisk alkoholist som trodde han var besatt av onda andar, medan en annan blev en paranoid människohatare som bara ville piska sig själv för att bli mindre stressad. Det är ett roligt spel.

Svårighetsgraden i spelet är extrem. När jag började spela dog hela mitt partaj omgående. En nunna överlevde, men henne fick jag spärra in på mentalsjukhus tills hon var botad från alla neuroser hon ådrog sig under äventyrandet. I nuläget har jag lyckats döda en del bossar, med varierande framgång, men det blir inte lättare av att alla dödsfall i spelet är perma-deaths. Inga fenixdun eller "Life"-besvärjelser här, således. Kyrkogården i mitt spel är full med döda hjältar som fått sätta livet till, fast ännu fler av de lättlurade idioterna kommer hela tiden via den lokala diligensen. De stackars jävlarna vet inte vad som väntar dem. 😈

Jag kan verkligen rekommendera detta spel för alla som gillar rollspel, Lovecraftiansk skräck och vill ha en riktig utmaning med Nintendo-svårighet. Här gäller det verkligen att levla sina karaktärer riktigt mycket, sätta samman en balanserad grupp, samt att veta när man ska fly då utmaningen blir en övermäktig. Rekommenderas starkt för alla intresserade! 🙂